Breviksmamma

Breviksmamma

måndag 4 mars 2013

Upp som en sol. Ner som en pannkaka.


Del tre, som heter "Avdelningen Gud glömde", har påbörjats men där finns så mycket som vill berättas att det liksom blir kortslutning någonstans mellan hjärna och tangentbord. Eller så är det bara trögt i första instansen...

Jo, för jag mår fortfarande dåligt. Fryser och svettas samtidigt. Svårt att sova- svårt att vara vaken.
Tänk grönsak så förstår ni kanske. Och jag vet inte hur länge sådant kan pågå.

Idag, måndag, vill de egentligen att jag ska till Huddinge sjukhus för provtagning. De vill ha koll på alla värden inför nästa cytobehandling. Det får de inte för jag vill inte ha cyto, i alla fall inte än på ett tag. Jag ringde och meddelade det i fredags varpå Syster undrade om det var ett beslut jag gått igenom med min läkare. Nä, det var det ju inte och inte heller var det en fråga.
Det var bara ett konstaterande. Jag skit...(oj) struntar i det här nu- låt mig vara!

Det blev heller inte lättare i fredags.
Min pappa kom för att vara med barnen en stund så att jag kunde sova en middagslur. C var på väg ut för att träffa kollegorna. Bra så länge.
Pappa har med sig pannkakor till barnen och när tv-kvällen börjar med "Wild kids" och allt vad det är tyckte jag att vi klarar oss bra själva.
En bit in i "Gladiatorerna" piper äldsta dotterns mobiltelefon:
-Det är från pappa. Han skriver att du ska kolla din mobil.
Jo, den var ju på ljudlöst. Jag blippar fram messet och läser:

"Ingen panik nu, men jag blev hämtad med ambulans på puben efter en halv öl. Började svettas och svimmade sittandes....(och lite till)
Puss"

Ingen panik? Jag? Nu? Joo!
Efter provtagning och undersökning konstaterade de hur som helst att det troligtvis bara handlade om ett virus, att han hade drabbats av en febertopp och kunde åka hem redan på lördagen.

I morse var jag uppe för att brygga kaffe vid kvart över fem. Jag vaknade redan vid ett och kunde inte somna om. C är lättväckt, vaknar och undrar hur jag har sovit. Hans natt har varit sådär med feber upp och ner.
Nu börjar kampen- vem måste åka och lämna två sportlovströtta barn på skolan?
Jag fixar frukost, borstar hår och får på dem kläderna. Köra vågar jag inte, jag fryser så jag skakar.
Det blev ganska rättvist ändå.

Hur var det nu valutan hette i Solsidan?
Uscados.



4 kommentarer:

  1. Hej Helene!
    Vilken berg och dalbana ni lever i hela tiden.
    Hoppas att C mår bra nu och att du också får känna dig bättre.

    SvaraRadera
  2. Hej!

    Tittar in och lämnar en hälsning. Hoppas du är ok.
    Kram!

    SvaraRadera
  3. Hej Helene!
    Här kommer det en sommarhälsning till dig.
    Hoppas att det är så bra med dig som det bara går och att ni har en fin sommar.

    SvaraRadera
  4. jag tittar in här ibland.. undrar hur det är med dig... bra hoppas jag!

    En vän i cybern...

    SvaraRadera