Breviksmamma

Breviksmamma

tisdag 1 februari 2011

Lokalsinnesförvirrad



Eller kanske bara normalförvirrad?

Idag har jag kört bil. Det gör jag i och för sig nästan varje dag men idag har jag kört på Söder.
Inte roligt.

Att åka genom tullen kostar 20 kr. (Okej, det beror på vilken tid man åker men nu råkade klockan vara strax före fem när jag passerade.)

På Söder är tre fjärdedelar av gatorna enkelriktade. Det gör att man (läs jag), även om man tar riktning mot t.ex. "Skrapan", kommer vilse efter tre varv runt ett kvarter. Eller var det två och ett halvt?

Aningen för sent och efter tre samtal till den tålmodiga kollegan börjar jag närma mig målet. Då kommer nästa utmaning...

Att hitta parkeringsplats vid femtiden är i princip lögn. Det måste erkännas att jag inte förstod om det var tillåtet att parkera där jag till slut ställde mig men bilen fanns kvar när jag kom tillbaka. Och utan P-bot. (När jag parkerar handlar det enbart om otur när man får en bot. Det är ju aldrig så att jag brukar ”fulparkera”. Det gör jag faktiskt bara när det verkligen, verkligen behövs.)

Alla fotgängare går precis som de vill. Övergångsställe eller inte. Alla cyklister gör också som de vill.

Trevlig fika med trevliga kollegor på trevligt kafé. Som ett trevligt litet avbrott i allt det andra som inte var så trevligt.

Efter fikat hittar man (läs jag igen) inte tillbaka till sin bil minsann. Tre varv runt kvarteret, eller var det två och ett halvt? Jag har återigen ingen aning om vilket håll jag är på väg åt och det är ju inte så att gatorna är enkelriktade för fotgängare. Tror jag.

På något magiskt sätt hittade jag så ut igen från det enkelriktade helvetet utan att köra fel en enda gång. Tror jag. (Det var säkert enkelriktat där någonstans också. Jag hade nog bara tur som slapp möte.)

Jag borde nog ha en sån där GPS (PMS, PPM, whatever) hängandes om halsen.
Kanske borde jag hålla mig hemma i skogen eller åtminstone åka kollektivt. Det var trots allt min första instinktiva tanke.

Hur kom det sig då att jag tog bilen? Någon som vet? Björn?

Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.

/Häxan Surtant

2 kommentarer:

  1. Hej Helene!
    Det var ett tag sedan jag hörde något så jag tittar in för att önska dig en fin kväll.
    Hoppas att du har det så bra som det bara går.

    Kram till dig.

    SvaraRadera
  2. Glömde säga, att jag nog aldrig skulle klara av att köra i Stockholm.

    SvaraRadera