Näppeligen

”Att slå i ordböcker och läsa om ords betydelse och ursprung är fascinerande. Sökandet efter ett enskilt ord kan leda till en utflykt som sträcker sig över många sidor med nedslag i olika tidsperioder. Från ’näppe’ leds man vidare till ’näppeligen’ för att sedan hamna i ordet ’näpst’ och uttrycket att ’ befordra någon till laga näpst’, som på modern svenska betyder att se till att någon döms enligt lagen.”
sprakvardarna.se

Ord som sällan används är för det mesta ganska roliga att hitta och idag har jag hittat ”näppeligen” på DNs ledarsida.
”Någon jämlik vård erbjuds näppeligen svenskarna”.
Helst borde man införa någon slags rutin (jag vet att det heter ”något slags” men det låter så fel eftersom jag syftar på ordet rutin och det är neutrum) och använda ett nytt ord varje dag. Regeln skulle då vara att ordet måste användas minst fem gånger under dagen och då gärna i flera betydelser när det är möjligt.

Jag har näppeligen använt ordet själv men kommer nu att göra några tappra försök. Om man härleder lite så finns det i andra, mer vanliga, uttryck. ”Hon hann med nöd och näppe till bussen”. Eller så läser man Lennart Hellsings ”Den flygande trumman”. Där finns landskapet ”Allemansland” med städerna Ingalunda, Sålunda, Annorlunda, Sammalunda och Någorlunda. Fast Någorlunda är egentligen ingen stad, bara en liten by. I Allemansland ligger också Näppelunda där Krakel Spektakel, Kusin Vitamin och Opsis Kalopsis bor.


Dagarna går och jag känner mig näppeligen sjuk alls. Många frågar lite försiktigt och på något sätt ängsligt hur jag mår och det kan jag förstå. Det är helt okej men ibland glömmer jag bort varför alla undrar så. Allt har gått så över förväntan bra men det känns trist att bara skriva om sjukdom här. Kanske borde jag göra det mer. En av anledningarna att jag började skriva var just att berätta hur det går men det mesta som kommer ur mig blir alla snurriga tankar som dyker upp.

Min kropp verkar tåla cellgifterna väl och doktor Bosse säger: ”Till dig kan man ju tydligen ge hur mycket som helst”. De enda spåren som märks av strålningen är två pigmentfläckar. De känns som blåmärken men man kan ju faktiskt låta bli att trycka på dem. Visst syns det på röntgen att halva vänsterlungan är lite förstörd men å andra sidan är den stora tumören i princip borta.

(Nu blev det en språkfråga, den handlade inte om ”näppeligen” eftersom det skulle vara fusk, till C som faktiskt är svensklärare. Det är näppeligen (här med betydelsen ”med möda”) han klämmer ur sig ett svar och det är inte ens tydligt. Som vanligt med andra ord.)

I övriga vardagen, den som inte innehåller cellgifter, läkarbesök och blodprover, har jag mest svårt att få tummen ur. Det är trevligare att fika med grannarna än att ta hand om tvätt och disk. Det gör inte saken bättre att jag är den ultimata tidsoptimisten och prokrastinatörskan. Alla lär vi vara bäst på någonting. Prokrastinatörska låter i alla fall ganska bra. Vad är alternativet? Uppskjuterska? Det skulle nog kunna misstolkas.

Nu tänker jag lägga ner det där med näppeligen, det går inget bra tycker jag. Nästa gång får det bli ett ord som verkar roligare att använda.

Tack för idag. Tack för en underbar vanlig dag.

Efter att ha korrekturläst påstår C att han inte alls ger några oklara svar. Han manar bara till eget tänkande. Jo, men visst.