Svar på syndernas gåta?

Man lär så länge man lever och just nu handlar det om synden. Det finns arvssynd, sju dödssynder och säkert en massa andra synder också beroende på vem man frågar men jag känner att jag nog måste sålla lite. Kan bli tungt annars.

Syndare är vi allihopa och i begynnelsen är det tydligen först och främst Adams fel. Här kommer valda delar av svaret jag fick från en av prästerna i Kristensamfundet:

”I vår gudstjänst talar vi om "syndens sjukdom" inte syndarnas sjukdomar. Det är ett annat ord för "arvsynden" som ofta används i kristna sammanhang, ett begrepp som beskriver det faktum att människan ännu inte är fulländad eller enbart god och som inte ska förväxlas med sjukdomar i allmänhet. Vi ser inte sjukdomar som något straff - absolut inte, det har du säkert upplevt på Vidarkliniken! Att vi liknar synden med en sjukdom beror på att vi ser smärtan som det onda förorsakar, samtidigt som vi menar att människan kan lära sig något och utvecklas genom sina fel och misstag, så som en sjuk människa ofta växer själsligt genom sin sjukdom och t o m blir vägvisande, stödjande för sina "friska" medmänniskor.”

Det här skulle kunna bli ett helt ”Tema Synd”. Skulle man kunna göra ett ämnesövergripande av det? SO är väl givet men sedan då? Vrede över misslyckade slöjdprojekt? Frosseri i hemkunskapen och lättja när det kommer till att städa?

För att fortsätt med synderna så kommer här en länk till Svenska kyrkans fina hemsida. Där finns en ”frågelåda” och det finns många kloka präster som svarar på allt mellan himmel och jord (eller ska det stå helvetet där?)

Här kommer en länk till en av frågorna tillsammans med det mycket kloka svaret. Nu handlar frågan i och för sig om analsex men det är fortfarande ett tydligt svar om hur prästen i fråga ser på frågan om synden i allmänhet och därmed även arvssynden.

Varsågoda.

Ur Svenska kyrkans frågelåda.

Fortsättningen i ”Tema Synd” fortsätter troligtvis inom kort.

"Surkärringmejl"?

Äntligen kommer jag mig för att skriva och kanske får jag svar på mina frågor. Om någon av er som läser vet, en del är ju SO-lärare vet jag, så skriv hemskt gärna en kommentar eller hysta iväg ett mejl till mig.
Här kommer det, surkärring eller inte:

Hej

Nu vet jag verkligen inte om jag skriver till rätt person med mina frågor men någonstans kan det vara bra att börja. Er hemsida för Kristensamfundet och Antroposoferna kändes lite brokig och jag fick ingen riktig helhetsbild.

För ett tag sedan vistades jag tre veckor på Vidarkliniken i Järna. Där hade jag förmånen att verkligen få uppleva den helt underbara synen på människan som Antroposofin står för. Helhetssynen.
Eftersom jag är troende så ville jag gärna besöka kyrkorna i närheten av kliniken. Första söndagen var vi några som gick till den vackra kyrkan i Ytterjärna och söndagen efter gick vi till er fina Kristofferuskyrkan.

Jag måste säga att jag inget visste i förväg om den antroposofiska tron eller om Kristensamfundet men att jag ändå kom med ett öppet sinne. Dock lite med uppfattningen om en annorlunda gudstjänst (jämför då med Svenska Kyrkan) men med positivt laddad förväntan. Tyvärr blev det ingen positiv upplevelse för mig och nu har jag en fråga. Prästen nämnde många gånger "Syndarnas sjukdomar". Kanske missuppfattar jag det begreppet men där satt vi, många svårt sjuka och en del av oss, bland annat jag, till och med döende och jag måste säga att jag tog illa vid mig. Så illa att jag för första gången i mitt liv lämnade gudstjänsten innan den var slut.

Nu måste jag fråga vad som ger någon rätten att döma mig som syndare för att jag har en svår sjukdom som kommer ta mig från min man och mina två små barn innan jag ens hunnit fylla fyrtio? För mig, i min tro, har ingen annan än Gud den rätten och dessutom vägrar jag tro att sjukdom är en orsak till att på något sätt bli dömd. Vi bär alla på våra synder, så och jag, men att min sjukdom skulle bero av det är för mig helt otänkbart. Jag är heller inte arg på Gud för min sjukdom, tycker inte att det är orättvist utan tror ändå att det finns en tanke/mening bakom det hela.

Jag är nöjd med det jag åstadkommit i mitt liv. Jag har levt i kärlek och omtanke gentemot andra människor. Det tror jag är Guds önskan om hur vi människor förvaltar våra liv som vi har till låns här på jorden.
Nu vill jag bara veta hur ni tänker runt detta och som sagt, kanske har jag missförstått ert budskap. Det tycker jag i så fall vore en lättnad.

Guds frid. Oavsett om ni är friska eller sjuka.
Med hälsningar
Helene Behre

(Observera att det ännu inte är några vänliga hälsningar. Kanske uppgraderas till det om jag får det jag skulle kalla ett vettigt svar.)

Vänliga hälsningar till er andra.
Guds frid.

Nu fyller vi på igen.

Dripp, dropp, dripp, dropp.

Nu är det först dags för den underbara "Betapredspeeden" och sedan gäller fyra till fem dagars dvala. Det finns dock anledning att ta sig i kragen helst redan till på fredag och hoppas att man orken finns till att följa med de övriga breviksmammorna till slottet. God mat och härligt sällskap är aldrig fel.

Ha det gott i solen!

(Själv tänker jag åka till jobbet, sitta i fikarummet eller ute med en kaffe och njuta av att se alla andra jobba. Inte dumt. Inte dumt alls faktiskt.)

Pedagogiska mästare

Kan det beskrivas bättre?





Sluta aldrig att vara nyfiken!

Hem, ljuva hem

Väl hemma från Vidarkliniken blir jag ständigt, och vid en del tillfällen plågsamt, påmind om att allt går i extremt högre hastighet här hemma i verkligheten än det gör i Järna (jämför med typ Umeå.). Och då pratar vi om hela Järna förutom Statoil som ligger precis invid E4an. Om ni åker där någon gång så observera att Infarten till Statoil inte är den första vägen till vänster när man kommer ner från motorvägen. Första vänster är en påfart norrut och om man redan kommit upp på motorvägen så tycker i alla fall jag att det är dumt att backa. Särskilt om det är mörkt och regnar. Det kändes inte heller rätt att göra en u-sväng vid de där ”hålen” som finns i mitträckena på en del ställen. Gissa var nästa avfart norrut ligger från Järna sett! Jo, i Södertälje. ( Alltså, det var typ en kompis till en kompis som berättade att något ägg tydligen kört så...)

Bara som exempel på olika hastighet kan jag nämna två:

Exempel 1:

Helene flyger till Umeå. Den resan tar cirka 50 minuter. Eftersom Helene inte var på humör för att prata med någon alls så tog hon upp en bok när killen bredvid såg ut att vilja starta en konversation. 45 minuter senare klämmer han ur sig: ”Å va läs durå?”

Exempel 2:

Apoteket i ”Järna City”. (Första gången åkte vi förbi. Jag hade det på känn men medpatienten på passagerarsätet bara skrattade och sa: ”Så litet är det ju inte”. Joo, det är det, vi hade åkt förbi och var på väg mot Gnesta.)
Ja, Apoteket var vi på. Det enda jag verkligen behövde var min blodförtunnande medicin, Fragminsprutor. Damen i kassan förklarade visserligen att hon var ny på jobbet och det kan väl ändå få räknas som någon slags förmildrande omständighet men det tog, och jag överdriver inte, tjugo minuter för henne att expediera ett recept av en medicin som dessutom redan fanns framme på hyllan. Hon hamnade i bryderi över att det inte fanns någon stor kartong med fem små paket i. Alternativet var att jag skulle kunna få fem lösa paket om det gick för sig. Efter att ha frågat mig om det möjligen skulle gå för sig och efter att jag sagt att hon gärna kunde slå in de i ett paket om det kändes bättre så var hon även tvungen att diskutera fallet med en kollega. När hon kom tillbaka hade jag hunnit ringa ett samtal och skicka två sms. Problemet var löst och jag skulle få köpa fem lösa paket. Det fanns inte fem, det fanns ett paket kvar.

Tänk hur många av oss som skulle må mycket bättre om vi från början fötts in i det tempot. Som det är idag så ökar stressen i stället , kanske inte för alla men för många, ytterligare när vi plötsligen kastas in i det.
Besöker ni Järna och vill smälta in så ska ni gå sakta, prata sakta och göra allt så omständligt det bara är möjligt. Gör det dock med värme och omtänksamhet med hela människan i åtanke. Det finns också en klädkod som kan vara värd att anamma. Tänk ”kulturmode” med växtfärgat lin, sjalar i håret och absolut inget som är figursytt.

Lycka till.

C dur

Eller K dur kanske, som är min favorit. Typ den enda jag klarar av.
Jo, idag var det ju då underhållning igen. Klockan tre skulle kören ”C dur” uppträda i Vidarsalen. Dagens behandling, som bestod i att bli insmord om fötter och vader med citronolja (mycket trevligt och sägs hjälpa mot förkylningen som satt sig som segt slem i hela huvudet), sköts på framtiden och föreställningen kunde börja.

Förväntansfullt gick vi in i salen med tankar på skönsång i vackra stämmor. Vad härligt det vore, eller hur? Men nej då, för vilka är kören ”C dur”? Det är ju PRO i Järnas alldeles egna små sångfåglar. Det stod INTE i programmet. Det sjöngs i valfri tonart med lite lätt knarriga röster, ibland sjöng de i samma takt som musikerna spelade, ibland inte. Musiken som spelades och sjöngs var skriven av Roland Cedermark (han med dragspelet som man ser i TV-reklamen ibland) och Kjell Lönnå. Lite Allan Edwall tog de också med och det uppskattas. Sedan blev det publikens tur att sjunga och vi klämde (glatt?) i med ”Idas sommarvisa” och ”Blåsippan”.

Det vi dock inte ska/får glömma bort är att den här generationen kommer inte hänga med så länge till och det är ändå en del av ett, kanske snart bortglömt, kulturarv vi har upplevt idag. Så känsla av ålderdomshem eller inte så var det ändå härligt att se och höra dem. Oavsett tonart.