"Surkärringmejl"?

Äntligen kommer jag mig för att skriva och kanske får jag svar på mina frågor. Om någon av er som läser vet, en del är ju SO-lärare vet jag, så skriv hemskt gärna en kommentar eller hysta iväg ett mejl till mig.
Här kommer det, surkärring eller inte:

Hej

Nu vet jag verkligen inte om jag skriver till rätt person med mina frågor men någonstans kan det vara bra att börja. Er hemsida för Kristensamfundet och Antroposoferna kändes lite brokig och jag fick ingen riktig helhetsbild.

För ett tag sedan vistades jag tre veckor på Vidarkliniken i Järna. Där hade jag förmånen att verkligen få uppleva den helt underbara synen på människan som Antroposofin står för. Helhetssynen.
Eftersom jag är troende så ville jag gärna besöka kyrkorna i närheten av kliniken. Första söndagen var vi några som gick till den vackra kyrkan i Ytterjärna och söndagen efter gick vi till er fina Kristofferuskyrkan.

Jag måste säga att jag inget visste i förväg om den antroposofiska tron eller om Kristensamfundet men att jag ändå kom med ett öppet sinne. Dock lite med uppfattningen om en annorlunda gudstjänst (jämför då med Svenska Kyrkan) men med positivt laddad förväntan. Tyvärr blev det ingen positiv upplevelse för mig och nu har jag en fråga. Prästen nämnde många gånger "Syndarnas sjukdomar". Kanske missuppfattar jag det begreppet men där satt vi, många svårt sjuka och en del av oss, bland annat jag, till och med döende och jag måste säga att jag tog illa vid mig. Så illa att jag för första gången i mitt liv lämnade gudstjänsten innan den var slut.

Nu måste jag fråga vad som ger någon rätten att döma mig som syndare för att jag har en svår sjukdom som kommer ta mig från min man och mina två små barn innan jag ens hunnit fylla fyrtio? För mig, i min tro, har ingen annan än Gud den rätten och dessutom vägrar jag tro att sjukdom är en orsak till att på något sätt bli dömd. Vi bär alla på våra synder, så och jag, men att min sjukdom skulle bero av det är för mig helt otänkbart. Jag är heller inte arg på Gud för min sjukdom, tycker inte att det är orättvist utan tror ändå att det finns en tanke/mening bakom det hela.

Jag är nöjd med det jag åstadkommit i mitt liv. Jag har levt i kärlek och omtanke gentemot andra människor. Det tror jag är Guds önskan om hur vi människor förvaltar våra liv som vi har till låns här på jorden.
Nu vill jag bara veta hur ni tänker runt detta och som sagt, kanske har jag missförstått ert budskap. Det tycker jag i så fall vore en lättnad.

Guds frid. Oavsett om ni är friska eller sjuka.
Med hälsningar
Helene Behre

(Observera att det ännu inte är några vänliga hälsningar. Kanske uppgraderas till det om jag får det jag skulle kalla ett vettigt svar.)

Vänliga hälsningar till er andra.
Guds frid.