Juldagsmys

Hur mycket jag än älskar mina barn så är det väldigt skönt att C just nu är ute och åker pulka med dem. Lugnet har lagt sig och jag sitter i soffan med julens praliner. Aladdinasken är obligatorisk till jul i familjen men vad har hänt? De byter ut pralinerna och snart kommer alla bitar innehålla samma mesiga nougat som i alla andra tråkiga chokladaskar. Det är nämligen så att jag är en av de få som tycker om de mörka med likör och romrussin. Ägglikören har alltid varit en klar favorit men nu har den försvunnit minsann och vad har de ersatt den med? Jordgubbscreme. Hur tänkte ni nu? Jordgubbscreme?

Det blev en bra julafton trots att vi inte kom iväg till Göteborg i år. Det som är tråkigt är att inte få träffa alla där nere men det kan vi göra lite senare, kanske en resa ner över sportlovet. (Som om det vore bättre i trafiken då...) Själva resan är ju ändå inget jag saknar.

”När är vi framme?”
”Snart. Vi har inte varit så nära Göteborg tidigare idag som vi är nu. Det är väl bra?”
”Dubbelsuck”



-I´m NOT lovin´ it.

Redan på julaftons kväll förstod jag att ett tänkt projekt liksom skulle falla på sin egen orimlighet. Mannen i huset tyckte det var smart han kallade mig till och med duktig. Tanken var att gå på julotta vilket jag inte gjort sen jag konfirmerade mig. Det skulle väl vara mysigt? Allt är så fint med alla ljus. Barnen tindrar och mamman är så harmonisk och vi kryper ihop tillsammans i kyrkbänken som mössen i Kalle Ankas jul, ni vet när Benjamin Syrsa sjunger på slutet.
Nääääee. Så skulle det verkligen inte bli. Jag förstår det egentligen.

Juldagsmorgonen började istället att jag vaknade klockan halv sex och just när jag ska till att lyckas somna igen, vid sextiden, kommer Kajsa upp och vill spela Uno. Så där lagom kul tyckte mamman men spelade Uno tills Kajsa blev trött på att förlora.

Sedan blev det frukost. Barnen planerade redan kvällen innan vad som skulle finnas till buds och det tog ungefär en timme för dem att förbereda kalaset (mamman hjälpte bara till lite). De skrev meny, dekorerade, plockade fram kassaapparat med tillhörande leksakspengar och inventerade i kylskåpet. Fint blev det och stolta var de.
Först fick vi varsin hög med pengar och om de tog slut så fick vi gärna köpa mer pengar i kassan. Efter det fick vi köa. Det kostade 25 kronor att äta frukost och man skulle få fem kronor tillbaka. Jag betalade med en tia och tog nöjd emot en femma som växel. Matematikläraren i mig fick bita sig hårt i tungan för att inte haspla ur sig en kommentar.




Vackert dekorerat av en stolt medeltida prinsessa. (Julklappskläderna)
Frukostmeny.
”Kademummapepparkaka” i filen eller till kaffet?
Två stolta tjejer och Hannah fortfarande i nattlinnet...

God fortsättning
Eller kanske gott slut som en del väljer att säga. Inte än säger jag.