Hoppsan

Nu har det ju tagit alldeles för lång tid sedan jag skrev sist men det finns så många roliga saker man vill göra. Typ varje dag. Har många idéer om vad som kan skrivas här. Jag blir tyvärr för trött när tid väl finns även om min plan från början var att skriva åtminstone två gånger i veckan. Tröttheten gör ofta att inspirationen uteblir. Den, inspirationen alltså, dyker som allra oftast upp när man är i full fart och omgiven av snälla, roliga eller rent korkade människor. Jo, de korkade finns de också dock inte bland vänner och bekanta. Men stort tack till de som ger glädje och humor på grund av den egenskapen. Betraktelsen kan ju även vara igenkänning å det grövsta och dessutom ganska objektiv i korta möten. För att citera Mark Levengood eller om det var hans mormor: "Saliga är de korkade för de skola flyta när syndafloden kommer". Ha, ha, ha.

Vi ses och hörs.

Kram på er.

Rödgrön Smurf

Tänk att nästan allt kan bli nästan roligt. Tänkte bringa klarhet inför valet i höst, vi kommer nog inte få höra det tydligare än så här.


Alliansen smurfar på smurfa områden i valrörelsen

Publicerad: 15 mars 2010, 14.58. Senast ändrad: 15 mars 2010, 15.59
Allianspartierna smurfar sig på smurfa områden för att smurfa på skillnaderna mot de rödgröna.

För att smurfa på skillnaderna mot det rödgröna regeringsalternativet har de borgerliga partierna smurfat ut smurfa områden som de smurfar smurfa på under valrörelsen:

• Jobben.
Allianspartierna smurfar att motsättningen smurfar mellan de borgerligas arbetslinje och vad de smurfar de rödgrönas bidragslinje.
– Jag smurfar att vi också smurfa bli ännu bättre på att smurfa jobbskatteavdraget som en stor frihetsreform där människor har möjligthet att mer smurfa över sin egen vardag. Den typen av debatt smurfar jag fram emot, sade Anders Flanking, Centerpartiets partisekreterare när han och hans tre borgerliga kollegor på måndagen smurfade allianspartiernas utgångspunkter och en ny grafisk profil för alliansen.

• Ekonomin.
Under den här punkten smurfar allianspartierna att skillnaden mellan alternativen smurfar om regeringens "ordning och smurfa i finanserna" gentemot de rödgrönas "stora ofinansierade utgifter".

Svenska Dagbladet 20100315 via Smurfalizer
(Jag minns det som att den tidiga smurfaren bytte ut fler substantiv.)

Helene städar

I dag ska Helene städa. Det finns en bok där Emma städar. När Lillebrors strumpa försvinner in i dammsugaren häller Emma ut påsens innehåll på golvet och hittar strumpan, en legobit och lite till. Det händer inte här. Den legobiten hamnar i centraldammsugaren i källaren och ser aldrig mer dagens ljus. Bara en gång har det varit nära att vi gått ner och rotat men då handlade det om min vigselring.

Helene börjar med att ställa fram godis. Det är bra att få en belöning när man städat färdigt. Godis, choklad, läsk, kaffe, goda smörgåsar och ett nytt paket cigaretter.

Mycket belöning. Tyvärr går den belöningen inte så bra tillsammans med Navoban, medicinen mot illamåendet. Det blir inte ens en länk här ni kan kolla själva i Fass om ni är nyfikna.

Först går Helene in i badrummet och lägger kläder i tvättmaskinen. Där ligger kläderna kvar nu, typ tio timmar senare. Det blev heller inte bättre när den egna klädhögen rensades och minst lika mycket till hamnade i tvättkorgen.

När man trycker på knappen piper maskinen och börjar snurra inuti. Vår maskin hälsar även med ett artigt ”Hello” när man startar den. Ganska trevligt om man känner sig lite övergiven och ensam, det blir liksom två flugor i en smäll, lite värme och rena kläder.

Nu tar Helene fram dammsugaren. Nä, nu blev det fel. Det skulle säkert vara en godis, kaffe och cigarettpaus där....

Dammsugaren är stor och åbäkig. Jo, det är en centraldammsugare och det kändes väldigt fiffigt från början men verkligheten blev en annan. Slangen till den där rackaren är inget man gömmer undan så lätt vilket resulterar i att den allra som oftast ligger på golvet i vardagsrummet. Ändå räcker den inte längst in i mörkaste hörnet under sängen.

Pang! Oj då, Helene välte golvlampan så att ena skärmen gick i många små bitar. Nä men vilken otur då måste jag ju åka till IKEA i morgon och köpa nya. Attans. När barnen kom hem blev jag tvungen att erkänna: ”Ja, det var mamma som hade sönder lampan. Med dammsugaren, ja.” Efter det satt de glada i soffan och tjoade: ”Varning för mamma, varning för mamma.”

Nu är det julsakernas tur. De ska ligga i lådan som ska upp på vinden. Japp, det fanns ett gäng sådana kvar när man tittade noga. Krubban är det enda som får stå kvar för att Kajsa är så förtjust i Jesus. Hasselnötterna vi matade honom med får också ligga kvar. (Jag har ondgjort mig tidigare över ”ordbajsaren” till rättstavare i det här programmet. Här kommer nästa. Julsaker finns inte däremot finns ordet julsamer.)

Det är jobbigt att klättra upp på vinden med lådan. Mannen (mamma eller pappa hjälper alltid till i böckerna om Totte och Emma när något är för svårt eller riskabelt. Jag tror inte att vinden egentligen ingår i någon av de kategorierna men det är ju inte kul.) får hjälpa Helene när han kommer hem. Det fungerar alltid om jag talar om för honom hur stor, stark och sexig han är.

Disken går fort när man vet att man får choklad efteråt. Nu har Helene städat klart och det känns bra att gå ut på trappen med kaffe och en cigarett. Eller skulle det där vara kursivt? Sitta i soffan med ett stort glas saft och kanelbulle kanske vore mer lämpligt.

Nu är det i alla fall lite finare hemma och sockerbehovet kan vara stillat för en vecka framöver. Inte.

Tänder ett ljus

Nu läste jag Annas blogg.

Tänder ett ljus för Anna, Henrik och Lilla doktor Tilda.
Det är inte vi som är sjuka som är kämpar. Det är de som står bredvid som tvingas ha styrkan och modet.

Med all den kärlek jag kunnat läsa om i er blogg är jag säker på att ni alltid finns hos varandra.

Du är gränslös
Du är nära
Du är ljus
Och jag är din

Duracell vs Snigel

Varför blir det alltid tidsbrist? I morse var Kajsa mer av en snigel än någonsin. Det är egentligen en underbar egenskap att kunna vara i sin egen värld och ha ambitionen att utforska allt i sin omgivning men just när det är som uslast med tid känns det inte lägligt. I dag kom vi nog inte iväg förrän en och en halv timme efter planerad avfärd. Det värsta är att jag själv är ”speedad” på hög dos av Betapred (kortison) och dessutom har blandat friskt med både kaffe och socker. Det är ju faktiskt mer mitt eget fel än barnens men tålamodet åker lätt längst ner i botten.


Betapred, socker och kaffe:





Hannah är med på sjukhuset i dag för att mamman tankar cellgifter. Dripp dropp. Tyvärr kan det bli ganska, eller faktiskt rejält, långtråkigt och det blir klart inte bättre av att sjukhusets gästnätverk inte vill ge mig en IP-adress, det vill säga att vi inte kommer åt Bolibompawebben och den är ett suveränt redskap mot uttråkadheten. Som tur är störs inte damen i stolen bredvid att vi har TV på och vi har även laddat väskan med pennor, spel och pussel. Av packningen att döma ser det ut som om vi tänkte stanna en vecka eller två.

I morgon på förmiddagen kommer den duktiga fiolpedagogen för min första lektion någonsin och jag hoppas så att jag kommer orka. Den enorma tröttheten brukar inte infinna sig innan det har gått några dagar efter cellgifterna. Min egentliga plan var att lära mig spela är jag blir pensionär men nu vet vi ju att det inte kommer att hända. Jo, man kan visst tro på mirakel men det måste det ändå vara bättre att vara realist. Då blir allt annat bara en bonus. Hope for the best, prepare for the worst (nä, så kan det väl inte stavas, det ser fel ut. Ni förstår vad jag menar och det gills i min värld.)

Det där med fiolen lyckades jag knasa till redan igår. Jag hämtade den på jobbet och av naturen är jag fruktansvärt nyfiken och (tyvärr?) ganska impulsiv. Det ledde till att fiolen tvunget skulle upp ur lådan och provspelas, självklart utan några som helst förkunskaper annat än det lilla jag kunde hitta på nätet och det ledde givetvis i sin tur att jag drog av en sträng och lyckades få den lilla hartsbiten i tusen bitar. Vi får helt enkelt leta efter en musikaffär på vägen hem och dessutom fråga som ödmjukast om fiolpedagogen kan, för säkerhets skull, ta med en hel fiol i morgon.

Nu blev det helt plötsligt sovdags. Det var ju det där med tiden igen. Någon som vet var den är?

Ses och hörs.
I morgon ska jag spela fiol.

Det som göms i snö...

...kommer upp om man gräver. Synd bara att spadarna också ligger där under
någonstans. Det är sportlov och barnen är hemma från skola och dagis. Idag har de byggt snölyktor och nu på kvällen har vi tänt värmeljusen.

Dagens läkarbesök och lungröntgen blev inte av. Läkaren är hemma och är sjuk. ”Precis som du mamma” konstaterade barnen. Klockan var strax före åtta, bilen sopad och motorn startad. Då kommer beskedet att tiden är inställd. Antiklimax. Jag ringde avdelningen och verkligen försökte: ”Finns det ingen annan som bara kan titta på provsvar och plåtar, lite, typ bara snegla åt det hållet? Kan jag inte komma på röntgen i alla fall och få se bilderna själv?” Näe då, det gick ju inte för sig. Det förstod jag egentligen helt själv men skam den som ger sig.

I morgon kommer ”Kusinen från landet” (Göteborg) för att stanna en vecka. Hon undrade först om vi ”orkade” ha henne här så länge. Vi får väl se vem som orkar vad! Här blir det sova på soffan och eftersom barnen fullkomligt dyrkar henne och vaknar relativt tidigt på morgonen (som jag minns det så var allt innan elva tidigt en ledig dag då man var drygt 20 och inga barn hade...) så blir det inte vi som får det tufft. För oss blir det nog snarare bara gôtt!