Helene städar

I dag ska Helene städa. Det finns en bok där Emma städar. När Lillebrors strumpa försvinner in i dammsugaren häller Emma ut påsens innehåll på golvet och hittar strumpan, en legobit och lite till. Det händer inte här. Den legobiten hamnar i centraldammsugaren i källaren och ser aldrig mer dagens ljus. Bara en gång har det varit nära att vi gått ner och rotat men då handlade det om min vigselring.

Helene börjar med att ställa fram godis. Det är bra att få en belöning när man städat färdigt. Godis, choklad, läsk, kaffe, goda smörgåsar och ett nytt paket cigaretter.

Mycket belöning. Tyvärr går den belöningen inte så bra tillsammans med Navoban, medicinen mot illamåendet. Det blir inte ens en länk här ni kan kolla själva i Fass om ni är nyfikna.

Först går Helene in i badrummet och lägger kläder i tvättmaskinen. Där ligger kläderna kvar nu, typ tio timmar senare. Det blev heller inte bättre när den egna klädhögen rensades och minst lika mycket till hamnade i tvättkorgen.

När man trycker på knappen piper maskinen och börjar snurra inuti. Vår maskin hälsar även med ett artigt ”Hello” när man startar den. Ganska trevligt om man känner sig lite övergiven och ensam, det blir liksom två flugor i en smäll, lite värme och rena kläder.

Nu tar Helene fram dammsugaren. Nä, nu blev det fel. Det skulle säkert vara en godis, kaffe och cigarettpaus där....

Dammsugaren är stor och åbäkig. Jo, det är en centraldammsugare och det kändes väldigt fiffigt från början men verkligheten blev en annan. Slangen till den där rackaren är inget man gömmer undan så lätt vilket resulterar i att den allra som oftast ligger på golvet i vardagsrummet. Ändå räcker den inte längst in i mörkaste hörnet under sängen.

Pang! Oj då, Helene välte golvlampan så att ena skärmen gick i många små bitar. Nä men vilken otur då måste jag ju åka till IKEA i morgon och köpa nya. Attans. När barnen kom hem blev jag tvungen att erkänna: ”Ja, det var mamma som hade sönder lampan. Med dammsugaren, ja.” Efter det satt de glada i soffan och tjoade: ”Varning för mamma, varning för mamma.”

Nu är det julsakernas tur. De ska ligga i lådan som ska upp på vinden. Japp, det fanns ett gäng sådana kvar när man tittade noga. Krubban är det enda som får stå kvar för att Kajsa är så förtjust i Jesus. Hasselnötterna vi matade honom med får också ligga kvar. (Jag har ondgjort mig tidigare över ”ordbajsaren” till rättstavare i det här programmet. Här kommer nästa. Julsaker finns inte däremot finns ordet julsamer.)

Det är jobbigt att klättra upp på vinden med lådan. Mannen (mamma eller pappa hjälper alltid till i böckerna om Totte och Emma när något är för svårt eller riskabelt. Jag tror inte att vinden egentligen ingår i någon av de kategorierna men det är ju inte kul.) får hjälpa Helene när han kommer hem. Det fungerar alltid om jag talar om för honom hur stor, stark och sexig han är.

Disken går fort när man vet att man får choklad efteråt. Nu har Helene städat klart och det känns bra att gå ut på trappen med kaffe och en cigarett. Eller skulle det där vara kursivt? Sitta i soffan med ett stort glas saft och kanelbulle kanske vore mer lämpligt.

Nu är det i alla fall lite finare hemma och sockerbehovet kan vara stillat för en vecka framöver. Inte.