Det som göms i snö...

...kommer upp om man gräver. Synd bara att spadarna också ligger där under
någonstans. Det är sportlov och barnen är hemma från skola och dagis. Idag har de byggt snölyktor och nu på kvällen har vi tänt värmeljusen.

Dagens läkarbesök och lungröntgen blev inte av. Läkaren är hemma och är sjuk. ”Precis som du mamma” konstaterade barnen. Klockan var strax före åtta, bilen sopad och motorn startad. Då kommer beskedet att tiden är inställd. Antiklimax. Jag ringde avdelningen och verkligen försökte: ”Finns det ingen annan som bara kan titta på provsvar och plåtar, lite, typ bara snegla åt det hållet? Kan jag inte komma på röntgen i alla fall och få se bilderna själv?” Näe då, det gick ju inte för sig. Det förstod jag egentligen helt själv men skam den som ger sig.

I morgon kommer ”Kusinen från landet” (Göteborg) för att stanna en vecka. Hon undrade först om vi ”orkade” ha henne här så länge. Vi får väl se vem som orkar vad! Här blir det sova på soffan och eftersom barnen fullkomligt dyrkar henne och vaknar relativt tidigt på morgonen (som jag minns det så var allt innan elva tidigt en ledig dag då man var drygt 20 och inga barn hade...) så blir det inte vi som får det tufft. För oss blir det nog snarare bara gôtt!