Barnarbete

Härom dagen ringde jag upp till K 82 för en fråga om tiden jag har bokad på onsdag. Smart drag där. Jag har nämligen inte alls en tid på onsdag. Det är bra för ytterligare ett besök på barnvagnsbion är bokat. Väninnan och initiativtagerskan står för bäbisen, utan en sådan skulle det nog kännas ännu konstigare.

Tiden för blodprover, lungröntgen och läkarbesök är först nästa måndag. En av de söta systrarna lugnade mig också i min tanke att: ”Om jag inte mår dåligt av cellgifterna så tar de inte heller på tumören”. Det är väldigt skönt att få ett varmt skratt till svar och ett betryggande: ”Du är inte ensam om att tro så”. Alla systrar är riktigt trevliga. En av dem kan tänkas ha någon slags empatistörning, hon är nog snäll ändå men mig får hon inte röra.

I går var Hannah och jag på hennes allra första disco och mitt första sedan jag minns inte riktigt när om inte sjuttiotalsfesten på jobbet i höstas räknas in. Fyrorna arrangerade, alla från förskoleklassen till trean fick komma och den som ville fick vara utklädd. På disco har man ”dansstopp”, danstävling, limbo, pris för bäst utklädda samt godisregn. Det fanns också en vuxenhörna där vi mammor kunde köpa kaffe med påtår för fem kronor. De barn som inte dansade lekte kull på olika håll tills de krockade med varandra, började gråta och ville gå hem. Discot pågick mellan 18.00 och 20.30. Vi släntrade in vid tio över sex, fint folk ni vet, och då var danstävlingen redan avgjord. Attans.

På förmiddagen satte vi tjejerna i arbete.
Mamman och pappan:
- Ni får en tia var om ni går ut och skottar riktigt fint.
Barnen:
-Okej.

Vi är inte så elaka som det kan låta, pappan skottade också, men det är lite skönt att de inte riktigt greppat det där med pengar ännu.
Jag har dessutom blivit mer försiktig sedan jag i somras engagerade dem i att plocka kottar. Tjugo öre per kotte tänkte jag kunde vara lagom. Jag som i mitt yrke som mattelärare borde inse att man då lätt kan komma upp i en ansenlig timpenning. Särskilt om man är sex år och tomten verkligen är smockfull med tallar. Som tur var tappade de snabbt intresset den gången.

Ses och hörs.

Ja, just det. Välkommen hem , fina grannfamiljen, som just återvänt från Mauritius. Lite skadeglad blir jag nog att ni kommer hem till just det här vädret men jag hoppas ni har haft det precis så skönt i solen som ni verkligen förtjänar.