Jobbångest, någon? Inte jag!

Barnen är mätta, nöjda och glada. De sitter i soffan och leker och det är så mysigt att tjuvlyssna hur de samsas och turas om att ”pistämma”.

-”Jag skulle åka till landet nu.”
-”Ja och jag skulle följa med dig eller hur?”
-”Mmmm. Jag är elva, visst?”

Och så kan det fortsätta lääääänge.
Lovet för min del är inte så mycket till ledighet, jag har det lugnare under mina vardagar med huset tomt och för mig själv. Det blir mer tid för återhämtning och jag slipper sova så att det går ut över deras tid. Lovet innebär så mycket mer arbete. Det är svårt att komma på middagsmat i veckorna men nu ska det fixas både lunch och middag. Ve och fasa. Sedan måste man undra vart alla pengar tar vägen fastän man egentligen vet det väl. Bio, äta ute, utflykter och museibesök, som tur är så är pulkaåkning gratis!

Nu kan man njuta av att kollegorna inte riktigt vet när de börjar och det verkar förträngas friskt på sina håll och kanter. Ni som har Facebook och ännu inte hittat till ”Lärare i allmänhet” så kan jag varmt rekommendera det som en liten inblick i vår verklighet.
När jag jobbade och skulle tillbaka efter ett lov kom ”sista lediga dagen-ångesten” som ett brev på posten oftast med en härlig känsla av nystart och lite jävlar anamma. ”Nu ska jag minsann rensa, hålla ordning och organisera” men det funkar sällan i min tillvaro. Jag tror att jag faktiskt lider brist på någon slags städgen och inte var den någon som kunde tänka sig vara frivillig donator för transplantation när jag frågade snällt på Facebook. Jag hade gärna tagit lite med senaste cellgiftdosen igår. Nu är jag både ”Betapredspeedad” och trött. Det är en ytterst märklig kombination, det känns som om varken jag eller min kropp riktigt förstår vad som händer och inte har överskottsenergin gått till att städa inte.

Barnen sjunger fortfarande på julsångerna. Det är gulligt men jag börjar nästan få skavsår i öronen vid det här laget. Förra året sjöngs det ”Salta Lucia” I år hördes missen inte lika tydligt förrän Kajsa frågade:
-”Mamma, visst är den så här?”

”Lusse lelle, lusse lelle, älvan äter före jul...”

Självklart använder man ord som känns mer relevanta i ens egen värld än att räkna dagarna fram till jul och det är väl alldeles självklart att älvorna också måste äta något innan jul.

God fortsättning på det som kommer bli ett helt strålande 2011.