Russinen i kakan

Att vara sjukskriven är ganska trevligt om det nu inte vore för att man var just sjuk...
Men det finns ändå fullt av russin i kakan. (Tyvärr gillar inte min man russin så här bakas det egentligen utan just sådana, i allafall i hans kakor.)

Russin 1:

Så stor energi kan gå till mannen och barnen. Ja, den energi jag har i alla fall, det är ju inte alltid frid och fröjd på den fronten. Men om jag jämför med att jobba, stressa för att lämna, hämta, jobba ikapp och att dessutom ganska ofta ha med sig jobbet hem så är det stor skillnad. Hur räckte tiden alls till? Eller gjorde den kanske inte det?

När Kajsa, vår andra flicka, föddes hade Hannah hunnit bli ett och ett halvt. Då var det inte bara en gång man undrade vad man egentligen gjorde av tiden när det bara var ett barn i familjen. Den tiden måste också varit den klart virrigaste (även om ”cytoskalle” inte heller är det roligaste man kan drabbas av). Tänk att man på så kort tid kan glömma vad en amningshjärna kan ställa till med. En gång när Hannah skulle till dagis var det som vanligt bråttom för mamma tidsoptimisten. Ut med barnen på trappen, hitta nycklarna och Hannah börjar gnälla. När man är ett och ett halvt är det svårt att uttrycka vad men egentligen vill men det är klart att hon var missnöjd. Jag hade, mitt i vintern och förvirringen, glömt att ta på henne skorna.

Russin 2:

Det finns fler som också är hemma. Mammalediga, arbetslösa, fler sjukskrivna och deltidsarbetande och många gånger finns det tid och möjlighet för en promenad eller en fika.

Russin 3:

Det finns russin på min arbetsplats. I höstas åkte jag med på ”kick off”. Hela dagen tittade jag på när de andra arbetade för att sedan äta gott, dricka vin och umgås med härliga kollegor på kvällen. Jobbmejlen läser jag inte längre för att leta efter måsten utan för att se när det dyker upp festtillfällen.

På jobbet blir man också uppskattad om det finns något litet som kan hjälpas till med. Det går absolut inte att lita på vilka dagar jag kan titta in så varje gång jag kommer så blir det en bonus och kommer jag inte så var det ändå ingen som räknade med mig. Det sägs ju också att det är nyttigt att hålla kvar sina kontakter också under sjukskrivningen. Just nu har jag som hobbyprojekt att hjälpa till med kostym inför en musikal. Nu ska här sys nazistarmbindlar...

Livet är gott, passa på att njuta av allt som bjuds.
Var glad för det lilla till exempel att nyckeln sitter fast i tanklocket tills man satt tillbaka det. Hur smart är inte det?

”Teddybjörnen Fredriksson, hans moster var av garn.”

Allt gott!